mer panik än en hare på motorvägen..

som några vet skulle jag egentligen till Odense (dk) ca 30 mil bort tror jag, och va där hela helgen..

Jag vaknade en kvart innan vi skulle köra, alla stressar runder och har sig
"ååhh guuud skynda dig unge, vi måste hinna med färjan blaaaablabla.."
men chilla för fan, det går inte fortare för man stressar..
Jag hann klä på mig, göra ve mig och packa sängkläder och kläder osv osv..
Pappa vart fortfarande inte färdig..
Men iaf, 3 min innan vi skulle köra fick jag värsta paniken och höll mig för huvudet och gick fram och tillbaka fram och tillbaka i hallen hela tiden och sa, jag vill inte med jag vill inte med jag får panik jag får panik.
Jag har själv ingen aning om vad fan som hände mig, men jag fick psyk-bryt och låste in mig på mitt rum och VÄGRADE komma ut.

Och mina föräldrar är mycket så att ALLA i familjen ska följa med till släktingar, det är liksom en riktig tabu att inte följa med.
Så när jag låste in mig och skrek på pappa att jag täääänker inte följa med, och det skulle jag såklart få konsekvenser för om jag inte gjorde.
3 färjor senare gav de upp och var tvungna att köra... utan mig..
Ni kanske förstår vilken tabu det är när pappa står och säger att jag inte får ha kvar min häst och att detta jag gör nu är OFÖRLÅTLIGT medans mamma gråter.

maria sa till mig att det är bäst att jag följer med för att mitt samvete kommer äta upp mig, och om jag följer med denna gången så kanske jag kan slippa nästa gång. men ICKE..
Där var något som bara sa stop..
Jag tror det har rätt stor del med och göra att när vi är där så sover hela familjen i samma rum på luftmadrasser, inget fel med familjen och så. men Jag som är nattmänniska rakt igenom och ingen annan, förutom Maria - fast hon skulle passa huset och hunden här hemma. så det betyder ju att när alla går och lägger sig så ligger jag där och får räkna får, kan inte sätta på tvn eller sätta mig vid datorn eller prata med chrillsson eller någon i tfn på nätterna ...
PANIK rent ut sagt..
men så jag stannade hemma med maria och hunden, och ja, som hon sa så fick jag dåligt samvete över att jag inte kom på min kusins arton års dag.. Men sen å-andra sidan....
Ingen mer än mormor och morfar och familjen kom på min artonårsdag om jag inte minns fel. utan de gratta mig ..... på julafton....
och där försvann mitt dåliga samvete, tack Cecilia för du har så bra minne, jag älskar mig själv :D